Jontten-killen och livet

Gårdagen dock gick åt till att åka på en minikryssning med en äkta ångbåt, vi fick supergod mat och tjärsnaps samt mysig musik, stämningen var riktigt bra och sälskapet kunde inte ha varit bättre. 

Det fanns flera olika laxar, så som en laxälskare njöt jag verkligen av maten.

Även den hemlagade snapsen var delikat.

Igår tillbringade jag några timmar med den bästaste Nora i kuppisparken. Det var meningen att några anda kompisar skulle sammansluta sig till oss senare men ingen hade sist och slutligen tid så det blev bara vi två. Men det gjorde inte så mycket, mera jordgubbar åt oss.

Vi tillbringade vår picknick med att äta (duh), prata, skratta, lata oss i solen och så spelade vi ett parti mölkky, som N desvärre vann.

 

 

Medan vi spelade hörde jag ett prassel vid vår filt och det visade sig vara en liten ekorre som rotade i våra sopor, den var tillräckligt tam för att ställa sig på vår vattenmelon, så den fick vi ju slänga bort. Bortsätt från att hen förstörde våran mat var hen riktigt söt, vi kallade honom Hampus/Hamppeliina, det har blivit standardnamnet för ekorrar som våldgästar våra picknicks. Jag tror denna var en Hampus, men det kommer vi aldrig kunna veta riktigt säkert, haha. 

 

Fast egentligen är jag mera fri som en lat hund som latar sig hela dagarna. 

Jag har bestämt mig att börja uppdatera bloggen igen, är klar med alla inträdesprov och jobbar bara ett par gånger i veckan så nu känns som det perfekta tillfället att försöka använda min litet mera kreativa sida och börja skriva igen. 

Mitt liv som det är just nu är rätt så stressfritt, den här känslan skulle jag kunna vänja mig vid, och det planerar jag att göra, i alla fall tills jag får veta mer om hur det gått i mina ansökningar till diverse universitet. Jag har spenderat hela våren på biblioteket, hösten spenderade jag med att söka över 80 jobb tills jag (tack och lov) fick jobb på Splizzeria, där har jag trivats super och kunde inte vara nöjdare. 

Nu när jag äntligen kan börja tänka på att spendera tid med kompisar igen och låta min kreativa sida leka fritt har jag också hittat mera inspiration för att träna, idag boxades jag i trädgården och sprang en minilänk. Kändes väldigt bra att svettas lite efter någon veckas paus på grund av pluggande och allergier. På morgonen, om sisådär nio och en halv timme, ska jag träffa Heidi på gymmet så nu bär det iväg till sängs.

Gonatt!  

 

Äntligen har jag hunnit gå igenom bilderna från Italien.

I början av september åkte jag och ett par kompisar iväg till Rom för att sedan ta tåget därifrån till strandorten Rimini. Vi hade en trevlig vecka som bestod mest av sol, shopping, god mat (inte all mat dock) och bra sälskap. 

Vi tog även bussen till San Marino, en vacker liten stad, som också är ett eget land, högt uppe på ett berg. 

Men en bild säger mer än tusen ord så det är väl bara så att jag låter er se på de bilder jag bjuder på istället. 

 

På söndag blev jag hela 19 år gammal. Känns rätt så underligt att inte vara 18 mera, men det har nu inte någon så värst stor effekt på mitt liv. 

Firandet började på lördag med middag på restaurang Tårget med 7 av mina vänner. Jag åt en riktigt riktigt god Skagen-pizza, kunde inte ha tänkt mig att en pizza med rom på kunde vara så smarrig. Tog en paus från min diet och tog mig friheten att beställe en Brownie, och wow. Godaste brownien jag någonsin har ätit, tog pausen vid just rätt tillfälle måste jag få be om att tala om. 

Flickorna hade tillsammans köpt mig ett presentkort till Individual Ink så snart får jag gå och ta min andra tatuering. YES! Det kom riktigt passligt eftersom jag gärna vill ta den här tatueringen före jul så att den hinner leka förän eventuella resor utomlands med familjen. 

 

Hej, minns ni mig? Länge sen sist, har inte egentligen så mycket att skylla på annat än att inspirationen inte fanns. Den var noll. 

Nu däremot så har inspirationen sakta men säkert återvänt lite, en ny kamera och en inte så stressad Jontte borde göra susen. Dessutom såg jag min största kreativa inspiration på tisdag, nämligen Lady Gaga/Mother Monster/Stefani Germanotta/The Queen/Goddess of Love, ja kärt barn har många namn. Hade nästan glömt varför jag alltid betalar massor för att få komma in tidigare på hennes konserter för att få bra platser. Men nog påminde hon mig allt. Än en gång fick jag en upplevelse som inte kan beskrivas med ord, jag fick än en gång uppleva ett löjligt starkt band mellan en artist och hennes fans, jag fick uppleva en gemenskap mellan fans som inte finns att hitta på andra ställen, en gemenskap där unga människor inte dömer, diskriminerar eller hatar. Det är helt enkelt sagt helt underbart att uppleva det, och allt är tack vare Gaga, som får oss att jobba för en bättre framtid, hur löjligt det än låter. Hon får många, inklusive mig att tro på oss själva, vår kreativitet och vår galenskap. 

Jag har varit på massor med väldigt bra konserter, t.ex. Hurts, Elton John och P!NK, men det finns inget som kommer nära känslan jag får av en Gaga konsert. Jag och många andra gick ut ur Globen med gapande munnar helt förstummade och mållösa. Hon står hennes fans så nära, har hjälpt tusentals, om inte miljontals ungdomar att våga vara sig själv och inte bry sig om vad samhället och jämlikar säger att vi ska göra. Kan berätta att jag inte gråter lätt, men måste erkänna att hon faktiskt fick mig att gråta genom sina tal, riktigt rörande. Jag var minsann inte ensam om att gråta, vart jag än tittade runt mig fällde människor tårar, såväl barn som vuxna, såväl gubbar som små flickor.

Ska sluta här så småningom eftersom jag som sagt inte kan hitta de rätta orden för att beskriva hur bra jag tycker konserten var, men tänkte bjuda på några bilder från konserten som vi tog. Batteriet dog i min telefon så en av bilderna är Susannas ( www.gonebeforethemorninglight.blogspot.com )

 

Tänkte avsluta med ett litet citat av Gaga från konserten: "the more they try to make me normal, the more I wanna fuck things up" 

Har de senaste veckorna jobbat på ett projekt med min goda vän Josephine. Hon deltar nämligen i modetidningen Costumes tävling "Tähtistailaaja", direkt översätt till stjärnstylist. Semi-final uppgiften gick ut på att ha tre olika stilar inom ett tema och temat Josephine valde var "The American Dream", vilket innebär "Life", "Liberty" & "Pursuit of Happiness". 

Josephine skrev mera om detta valet på hennes blogg, så ni får läsa om det där, jag tänkte berätta lite om våra fotosessioner istället.

Den första stilen var alltså Life och Josephines klädval var väldigt sportiga så vi bestämdes oss för att bege oss till idrottsparken. För att få vara i fred, samt för att få så bra ljus som möjligt begav vi oss till parken tidigt på morgonen, så ingen annan var där, med tanke på att vi båda var dödströtta på denhär måndag morgonen så är jag supernöjd med hur bilderna blev. 

 

 

Den här dagen bestod av Kina mat, shopping och frozen yoghurt med ananas på Smo&Fro, stans absolut bästa Frozen Yoghurt ställe, lågt pris men hög kvalitet och kvantitet. Dessutom gillar jag deras inredning, den är väldigt stämningsfull. De har också supergoda bröd, och kaffet är mycket billigare än på andra ställen! 

 

Länge sen sist, än en gång. 

Igår firade vi att IB är slut tillsammans med största delen av vår klass. Vivian och Matilda var vänliga nog att ordna en "Winner Dinner" åt oss alla. Den innehöll god mat i form av en fyra rätters middag, ishockey och gråt, en hel del gråt. Det kanske verkar underligt för andra, att man gråter för att skolan är slut. Det hade jag också tyckt före jag började gå i skolan med den här klassen, jag hade aldrig trott att en klass kan stå varandra så här nära, jag hade aldrig trott att en klass kunde få mig att växa som människa, hade aldrig trott att vem som helst från min klass skulle stå vid min sida och stötta mig ifall jag har problem, jag hade helt enkelt aldrig trott, när jag började i den nya skolan, att jag skulle bli inspireread av mina medmänniskor varje dag, hur cliché det än låter, och att jag skulle gråta när det är över. 

Vi skulle igår skriva ner på lappar vad man minns om person, vad man tycker om den etc. Jag trodde aldrig att jag skulle få se sån text om mig som människor hade skrivi på min lapp, det mesta är sånt jag inte vill dela ut här på internet, men ska hålla det i mitt hjärta så länge jag bara kan (deep :D). 

För tre år sen var jag ärligt sagt ganska patetisk, men se på mig nu, fortfarande aningen patetisk, men med de bästa vännerna någon kan önska sig vid min sida (ni från kattan ocskå), med en nyfunnen självsäkerhet och vissheten om att jag klarar av vad som helst, bara jag vill det tillräckligt.

 

 

På lördag kväll bestämde vi oss för att ha en spelkväll som en paus från allt studerande. Det var superkul, vi åt gott, spelade Heads Up! och sequence. Sedan tittade vi även på ett par episoder av "Scandal", serien verkar super, ska börja kolla på den genast när jag har mera tid. 

Alla bilder i detta inlägg är tagna av Lilli Salo (www.lilottaa.blogspot.fi)

 

 

De senaste dagarna har jag funderat extra mycket på att växa upp och måsta ta ansvar. I och med möjligtvis annalkande flytt till Skottland och det faktum att jag har fyra dagar av lektioner kvar före jag slutar gymnasiet har fått mig att fundera på hur fort tiden flyger iväg. Känns som om det var precis jag valde gymnasie, nu borde man kunna välja universitet. Vad om man inte har en aning om vad man vill göra i framtiden då?

Det känns som man borde veta precis vad man vill göra resten av sitt liv, om man vill bli en doktor eller kirurg, en skådespelare eller modell eller kanske en professionell datanörd?

Jag, personligen, har ingen aning om vad jag vill göra, jag har vissa drömmar, och ska försöka att uppnå en del av dem, så att jag kan känna mig nöjd med livet, och känna att jag faktiskt har försökt och inte gett upp och bara valt det första bästa yrket som var nära till hands. 

Igår städade jag bort min trampolin, som stått och skräpat på vår gård sedan förra sommaren, det var lite vemodigt att slänga bort något som man haft så roligt med. Jag minns hur jag och mina kompisar låg på den i flera timtal och bara pratade, hur vi studsade upp och ner och brottades och ibland bara låg och sola. Vi har haft oräknerligt många picknickar på den och otroligt mycket annat har vi hittar på. Det kändes som att min barndom nu officielt var över, även fast jag fortfarande är ett litet småglin på bara 18 höstar. 

 

A piece of ART. 

 

 

 

Perfectly put together with POP

Hej igen, ni som ännu minns mig, 

 

känns som om det är en evighet sen jag senast har bloggat. Vilket på sitt sett stämmer. Har egentligen inga dåliga ursäkter denna gång utom att jag har prioriterat skolgången över fritid. 

Vi har haft en del att göra i skolan och kunde helt enkelt inte ens producera inlägg av medelklass, så valde att avstå. 

Det har hänt en hel del under denna lilla evighet, men ändå ingenting. 

Bland annat har jag:

 

• stressat
• vrickat foten och gått med en krycka (sett ut som en gammal man)
• färgat håret, ska dock färga det igen nästa vecka
• haft min sista mock-vecka
• stressat
• varit på ett antal födelsedagsfester 
• varit på kryssning
• lämnat in de (hoppeligen) sista projektarbetena för min gymnasiekarriär 
• läst till studentskrivningarna
• stressat 
• gjort annat skolsk*t. 

Förra torsdagen var det penkkarit som gällde. För de svenska läsare som inte vet vad det går ut på så är penkkari-dagen den då gymnasieleverna har sin sita skoldag och vi firar genom att åka runt stan på lastbilsflak och kasta godis åt(på) folk. fast eftersom jag är en IB-elev så börjar inte vårt läslov än utan först efter påsk, men vi vill ju fira ändå.

Temat i vår skola var i år "Cartoons/Ritade/Allt". Först skulle det bara vara ritat men det blev plötsligt lite allt mellan och himmel och jord. Själv var jag James från TeamRocket i Pokémon. 
Dagen blev riktigt lyckad, kommer säkert minnas denna dag så länge jag lever. 

Blev tyvärr inte så mycket foton tagna men jag ska försöka få tag på flera av mina kompisar! Annars får ni klara er med dessa!